Avelsmål

Avelsmål för Angus fastställda vid Svenska Angusföreningens årsmöte 97-06-07

I många stora köttproducerande länder där man sedan länge värderar Angus stora fördelar när det gäller köttkvalitet, är rasen ett dominerande inslag i de självrekryterande korsningsbesättningarna.
Nuvarande diskussion om köttkvalitet i Sverige bör ge rasen stora utvecklingsmöjligheter även här. För att Angus skall kunna vara ett realistiskt alternativ inom svensk självrekryterande
korsningsproduktion krävs att den renrasiga avelsbasen är tillräckligt stor. En fördubbling av Anguspopulationen inom fem år bedöms som möjlig och nödvändig att uppnå.
Betalningsmässig premiering av slaktkroppar i förhållande till marmoreringsgrad krävs för att denna ökning av antalet Angusdjur skall bli verklig. Rasens tillväxtkapacitet i jämförelse med
andra köttraser måste ovillkorligen förbättras om Angus skall accepteras av korsningsproducenten. Även Angusdjurens storlek får ej avvika så mycket i förhållande till de tyngre rasema som tidigare varit traditionellt.

En ökning av populationen samtidigt med en förändring av djurtypen kräver ett strikt och väl planerat avelsarbete. Ej önskvärda djur eller djurtyper på marknaden både vad gäller hondjur
eller tjurar till korsningsbesättningar är ingen betjänt av allra minst Angusavelsuppfödaren. Nöjda livdjurskunder är därför också en förutsättning för att Angusrasen antalsmässigt skall
kunna öka och därmed kunna bli ett självklart alternativ i svensk självrekryterande köttproduktion. Nedan beskrivs de egenskaper som är viktiga för rasen och genetiskt påverkbara för den enskilde uppfödaren.

Tillväxt
En Angus- eller Anguskorsningsungtjur skall ha tillväxtkapacitet att nå en slaktvikt om 330 kg på 14-16 månader beroende på intensiteten i foderstaten. Styrmedel till ovan är reviderade/höjda viktkrav för stamboksföng. Tjurar korrigerad 200 dagarsvikt lägst 240kg och eller lägst korrigerad 365 dagarsvikt på 420 kg. Motsvarande vikter för kvigor 205 kg resp 310 kg. Ett viktigt hjälpmedel för att uppnå avelsframsteg när det gäller tillväxtkapacitet är att i stor utsträckning utnyttja individprövningsverksamheten.

Köttkvalitets och slaktkroppsegenskaper.
Utländska försök visar Angusrasens klara fördelar när det gäller köttets marmoreringsgrad. En egenskap som absolut ej får försämras utan dessa måste därför i högsta grad tas hänsyn till
avelsarbetet. Angus eller Anguskorsningsungtjuren skall vid slakt kunna uppnå klass R+ enligt Europ systemet.
Överfeta slaktkroppar skall undvikas eftersom försök visar på ”svaga” samband mellan ökad andel putsfett och ökad marmoreringsgrad. Slaktkroppar i fettgrupp 2 – 3 bör därför eftersträvas.

Kalvningar.
Lätta kalvningar och vitala kalvar är ett av rasens kännetecken, En egenskap som måste bevaras och noggrant beaktas i avelsarbetet. Nuvarande övre viktgräns om 45 kg i födelsevikt
för intagning till individprövning bör därför behållas. Ensidigt avelsarbete på låga födelsevikter ger emellertid negativa konsekvenser på sikt vad gäller avkommornas vuxenvikt och tillväxt.
Mjölkanlag En viktig egenskap inom den självrekryterande köttproduktionen är kons förmåga att omvandla betesgräs till för kalven optimal mjölkmängd. Vid selekteringsarbete inom respektive besättning bör därför hänsyn tagas till kornas relativtal för avkommornas avvänjningsvikter. Ett annat styrinstrument vad gäller avvänjningsvikter är införande av lägsta vikt för stamboksföring gällande 200 dagarsvikten (se ovan).

Exteriör och storlek.
Dikoproducenter/tjurköparen kräver idag vid tjurvalet ej för stora avvikelser storleksmässigt i förhållande till de traditionellt så kallade tyngre köttrasema. För att Angusrasen skall vara ett alternativ krävs därför selektering även för storlekstyp lästa korshöjd vid ettårs ålder samt lägsta viktkrav för stamboksföring vid samma ålder.
En korshöjd om lägst 125 cm bör uppnås av tjurarna vid ettårs ålder. Korshöjden skall ses som en rekommendation som i möjligaste mån bör efterföljas.

Exteriör och kroppsmått tillsammans med tillväxt är egenskaper med hög ärvbarhet varför dessa snabbt torde få genomslag i avelsarbetet. Reproduktion och fertilitet.
Givetvis är långa kalvningsintervall och kastningar ej önskvärda även om dessa i vissa lägen kan ha icke genetiska förklaringar. För att kunna utnyttja semin i större utsträckning krävs djur
med tydliga brunsttecken. Tidig fertilitetsmässigt mogna ungtjurar ger en koncentrerad kalvningsperiod.

Lynne
En egenskap som brukar selektera sig ”själv”. Ingen vill ha djur med lynnesstörningar. Viktigt är att dessa djur eller deras avkommor ej kommer ut på livdjursmarknaden.