Sekelskifte

Ett sekelskifte brukar frammana diverse tyckare och skribenter till betraktelser och reflektioner. Låt därför undertecknad i all anspråkslöshet även få spåna något på det som är för oss
gemensamt, nämligen Angusrasen. Ett sekel är ju egentligen ingen speciellt lång period, de flesta av oss har ju personliga minnen från den senare hälften av seklet, våra föräldrar från den
förra hälften och våra far och morföräldrar har verkat eller har minnen från 1800talet.

Angus på 1700-1800 talet
Kring sekelskiftet 18-1900 var Angusrasen i stort helt okänd i Sverige. I Skottland däremot var den redan på väg att bli en nationalklenod. Svart, hornlös boskap hade redan på 1200talet betat
på de frodiga betesmarkerna i nordöstra Skottland. I slutet av 1800-talet började några framsynta skottar att försöka renodla och systematisera dessa djur, för att erhålla en ras lämpad
att producera ett förstklassigt kött. Inspiratören för detta arbete var säkerligen bröderna Colling som redan i slutet av 1700-talet hade skapat den första moderna köttrasen, nämligen
korthornsrasen.
Angusen kring förra sekelskiftet var en för sin tid närmast ”extrem” ras, enbart lämpad för köttproduktion; lågställd stor, tung, välmusklad med svällande former. Då Storbritannien var
världens ledande nation,inte bara vad gäller industrivaror, utan även nötkreatursavel exporterades redan på slutet av 1800-talet många av de brittiska raserna över hela världen. Redan 1879 kom de första Angusdjuren över till Amerika.100års jubileet uppmärksammades med ett magnifikt frimärke på en Angustjur bland en flock ”longhorn” kor. Australien, Argentina, Nya Zeeland, Brasilien följde efter och redan för hundra år sedan var Angus en etablerad världsras. Angusen vid den här tiden var en ”lowland” ras d.v.s. de krävde för att göra sig rättvisa, goda förhållanden ,bra och rikligt bete. På de karga och svaga markerna där en ko behövde 1-2 kvadratkilometer för att livnära sig var Hereford ett bättre alternativ.

Angus på 1900 talet
Framåt 1930-talet ändrade Angusdjuren typ. De blev högre, större och tunnare och tappade mycket av de traditionella Angusegenskaperna. Varför kan man fråga sig, var det den internationella lågkonjunkturen med åtföljande fattigdom och pengabrist, som gjorde att man inte hade råd med ett smaskigt gott kött? En sak är säker, Angusrasen har alltid varit snabb att ändra typ och inriktning och anpassa sig efter marknadens krav. Vi märker detta tydligt idag.
Under efterkrigstiden blev det ånyo läge att byta typ. Hela världen ropade efter ett förstklassigt kött och de stora köttproducerande länderna i Sydamerika-Argentina, Uraguay, Paraguay såg
till att den fick detta. Angusrasen hade högkonjunktur och tjurpriserna vid auktionerna i Perth Skottland, nådde ideliga rekordnoteringar.50-60.000 pund för en tjur vem kan motstå detta?
Marknaden regerade och den krävde små extremt köttiga djur som kunde slutgöda sig på bete vid en låg ålder. På detta byggde ovannämnda länder upp världens då högsta levnadsstandard.
Här i Sverige fick vi på 60talet (tyvärr) in en del av dessa ”extrema” djur. De var enormt köttiga med muskulösa bakdelar men mycket små, fullvuxna tjurar med korshöjd på 120cm och vikt
750kg.Tyvärr också utrustade med ett dåligt lynne. Dessa var slutfasen på utvecklingen mot små kompakta djur.

De moderna Angusdjuren
Redan i början av 1970talet var en del ledande besättningar i Amerika och Canada på väg bort från dessa djur och ville återigen få en större och resligare Angus. Wye Plantation ett
universitetsjordbruk, var här en ledande part. En av orsakerna till den här förändringen var givetvis den ändrade synen på fettet. Detta näringsämne ger ju inte bara smaken på biffen utan
sätter även sina spår på vår figur. Då alla skall vara smala och slanka är det svårt att producera ett fett kött, även om det smakar gudomligt. Vi har problemställningen i de olika EPD-en för de tjurar som vi vill använda oss av; inte för mycket underhudsfett men tillräckligt med intramuskulärt fett för att få smak och saftighet på biffen. Nu i början på det nya seklet har vi djur eller snarare på god väg att få detta, vilka är ”up to date” för vår tids kräsna konsumenter. Detta har under det gångna seklet varit en röd tråd i avelsarbetet för Angus, alltid vara beredd att ändra typ för att ligga rätt på marknaden. Finns det någon annan köttras som under detta århundrade varit så villig att radikalt ändra typ?
Med detta i backspegeln och med hjälp av de oerhört stora avelspopulationer som finns i världen idag, kan vi, med modern teknik, ET, sperma osv. se framtiden an med stor tillförsikt.

En sak är säker, den ideala Angusen idag, är inte idealisk om 50år!
H.L.